Brickface

 
Gjorde så totalt bort mig. Klev av tåget i Stockholm och skulle precis ta rulltrappan upp för att komma ut från stationen. -Meh hade jag ingen handväska? I ren panik springer jag med min rullväska släpandes. In i folk för att ta mig ända tillbaka till tåget innan den lämnar stationen igen. Precis framme vid tåget så stängs dörrarna! PANIIIIIIIIIIIIK!!!! Försöker få upp dörrarna. fortsätter springa fram till vagnen jag satt i. Vilken jävla vagna var det då?.....DÄR DÄR DÄR.....................JAAAAAAAAAA DÄR ÄR DEN!!! IN får tag i väskan UT.........aaaaaaah!!! Jag kan inte ha andats på hela tiden jag sprang. För nu mår jag så jädrans illa. Hela kroppen skakar och jag börjar snart gråta. Ont i käkarna som jag troligen bitit ihop så hårt att dom krampat. En stor hård knut i bröstet. Min hårda puls gör så ont i huvudet. Jag ringer Älskling när jag äntligen får hålla i min mobil igen och går för att köpa mig nånting att dricka. Upptäcker att jag tappat två stora blommor som jag haft i håret. Bara sitter och skakar. Jag är säker nu. Jag mår dåligt. När jag äntligen träffar älskling så börjar jag gråta. Usch jag har ingen stressgräns alls längre.  Men jag är säker nu!