Brickface

 
Så blev det och så fick det bli. Vi lämnade tillbaka nyckel, jag grät. Men av någon anledning inte för att jag blev av med ett "hem" utan av att inte ha ett hem med Älskling. Ett riktigt hem är där man ska mår bra och det hade vi aldrig gjort där. Hon protesterade inte och efter måndag så ska hon för gott vara ute ur vårat liv.
Hur det kan vara möjligt att vi får ta smäll efter smäll efter smäll, är över mitt förstånd. Men det sägs ju att allt kommer i tre. Så nu kan det det bara bli bättre. Det måste finnas en större plan i det här, som vi ännu inte kan se. Jag har frid i själen och efter got mat på restaurang och bio, så är huvudvärken som suttit strax ovanför mitt vänstra öga, sakta påväg bort. Sakta men säkert ska vi återvända till det liv vi förtjänar, jag förtjänar, vi förtjänar.
För jag är en god människa, en bra människa, en fin människa och det här vet jag säkert!